Borta bra, men...

Årskrönikorna fladdrar förbi på TV, i tidningarna kan vi läsa om hur vi bäst firar in det nya året och vad som väntar oss tjugohundratolv. Läste någonstans om en kvinna som firar in det nya året hemma med familjen, tillsammans reder de upp oredan i huset. Sorterar och kastar papper. Rensar ut det gamla för att få plats med det nya. Med ett glas vin i handen och skön musik i bakgrunden så kanske det inte alls skulle vara så tokigt...

Fjärilarna pirrar (nästan) i magen. Jakten på ett månbord har nämligen pågått i flera år. Så här nära ett avslut som jag är nu har jag aldrig varit. Håller tummarna tills de vitnar och hoppas att jag ror allt i hamn. Är kanske lätt överdriven i min beskrivning nu, men visst är det en speciell känsla när man hittar något man letat efter så länge? Behöver bara en halva, så om inte syster vill ha den andra kanske jag har en till övers.

BILD; LÅNAD FRÅN MY LOVELY THINGS

För övrigt är det skönt att vara hemma. Visst är det roligt att åka bort, men hemma är alltid hemma. Åtminstone för mig. Under tågresan fanns det en massa tid att filosofera, fundera, planera, reflektera. Tacksam för att dottern till slut somnade i vagnen kunde jag luta mig tillbaka och läsa min bok i tystnad. Det var alldeles för länge sedan, och trots de övriga resenärerna i tågvagnen så var det bara jag som var där just då. Bara jag. Och fastän jag förberett mig på att skratta, så brände istället tårarna bakom ögonlocken. Ibland är det man läser bara så enkelt, självklart och... rörande.