Framtiden.

Några nyårslöften blev det inte för mig i år. Orkar inte lova en massa som jag aldrig håller ändå. Orkar inte göra mig själv besviken. Tar hellre dagen som det kommer och försöker leva efter devisen att alltid göra mitt bästa. Jag är långt ifrån perfekt, men jag tror att man kommer långt bara genom att sträva efter att alltid försöka.

Blickar tillbaka och funderar över året som varit. Drömmer om det som komma skall. Som vanligt känns det ju som att det inte hänt så mycket. Som att vi inte gjort någonting. Men innerst inne vet jag ju att det är långtifrån sanningen.

Våren var spännande tider. Flera av våra nära vänner fick barn. En del kom i tid, andra senare än tänkt och så lilla L som tittade ut alldeles för tidigt. Men allt slutade bra, till allas lycka!

Vi påbörjade operation trädgårdsförvandling och slet som djur med att försöka plantera alla häckplantor, gräva ur rabatter, måla och kärra jord. Till slut var vi helt utmattade och orkade till slut inte göra någonting...

Sommaren var ändå underbar, trots att jag faktiskt jobbade en hel del så kände jag ändå att jag var ledig och kunde ta dagen precis som den kom. Sena nätter, några glas vin och trängsel på svettiga dansgolv hanns också med. På tal om dagar så blev 9 juli en alldeles speciell dag. Dagen då vi äntligen förlovade oss.

Hösten kom, vårdledigheten tog slut och jag började jobba igen. Nytt liv, nya rutiner. Orken räckte inte till så mycket mer än att se till att vardagslivet flöt på. Började mitt nya liv, med träning och mer hälsosamt tänk. Men så kom ju den där förkylningen. Viruset from hell.

Mer glädjande var ju snickarkursen jag påbörjade. Insåg hur mycket jag saknat att skapa, och så plötsligt kom kreativiteten åter! Nu har jag snart ett helt skissblock fullt med idéer att förverkliga.

Så är vi nu här. 2012. Redan nu vet jag att det finns en hel del guldkorn att se fram emot. Men den bästa känslan finns ändå i att inte veta. Bara följa med och se vad livet bjuder på.

Har en hel del funderingar kring bloggens framtid. Ännu har jag inte kunnat bestämma mig för hur jag vill ha det, men känner mig otroligt frustrerad i att inte kunna skriva det som jag egentligen vill. Bloggen är tråkig, materiell och intetsägande. Jag önskar verkligen att jag kunde vara mer personlig, utlämnande och intressant. Men jag kan inte. Det finns anledningar till att jag varken kan, eller vill, lämna ut mer än vad jag redan gör. Anledningar som inte försvinner, och som gör att frustrationen kommer att leda till att bloggen så småningom läggs ner. När det inte är roligt att skriva mer, då finns det helt enkelt ingen anledning längre.

Det enda som egentligen driver mig i nuläget är mitt eget intresse. Jag skriver för min egen skull. För att jag älskar att inspireras av andra, bläddra i glossiga magasin och besöka alla ljuvliga nätbutiker & inredningsbloggar. Förhoppningsvis finner någon annan glädje av att kika in här ibland också.

Hur det än blir, så blir det bra. Framtiden är här nu.